Vilken dag det har varit idag, men allt som jag planerat att göra hann jag med iallafall. Nu sitter jag här nyduschad och har miljoner tankar som flyger omkring i huvudet. Är vi redo för det här? Vad kommer hända sen? Ska försöka att inte tänka så långt fram, börjar med morgondagen endast, och inte en massa tankar om framtiden. Det blir nog bäst så. Det kommer bli grymt imorgon, sista dagen med den bästa klassen man kan tänka sig.  Dem här tre åren har varit långa men gått alldeles för snabbt, på ett sätt  känns det ändå att vi känt varandra hur länge som helst. För tre år hade jag ingen aning om vem den långa killen med de bruna ögonen var, som hette Dario fick jag reda på efter ett tag, egentligen trodde jag aldrig att han skulle prata med mig, och nu, den 10 juni har vi varit tillsammans i två år. Två år med min alldeles egna filur. Jag kände inte till Daniella som helt plötsligt klev rakt in i mitt liv några veckor efter vi börjat i fredrika. Tänk vad jag hade gått miste om hon hade valt att stanna kvar i fria. Det är nog sant att allt händer av en orsak. Jag kände endast två personer i klassen när vi började i ettan och  det var Jenny och Jessica som alltid funnits med mig, och kommer alltid göra. Nu har det gått tre år och man har lärt känna så många nya underbara människor och fått oberäknliga många minnen som man aldrig kommer glömma, och banden med de man kände innan har bara blivit stakare. Det har hänt så mycket under dessa år, både bra och mindre bra saker, vi har skrattat och gråtit, men framför allt har vi gjort det tillsammans. Och imorgon springer vi ut tillsammans och ger oss in i framtiden. Men det ska nog gå bra det också och morgondagen kommer nog bli en av våra bästa dagar i vårt liv. / mandy