Då var det första dagen på sommarlovet, eller egentligen är det ju inget sommarlov men det känns bättre att säga det. Allt känns konstigt, det känns som det bara är någon långhelg och att vi snart är tillbaka i skolan igen och får träffa alla. Hur mycket än man inte vill att det ska vara slut så är det så det är. Har redan fått ångest och jag vill inte ens tänka på hur det då kommer bli i höst, när man kanske börjar förstå att vi inte kommer tillbaka och att allt faktiskt är över. Ta  mig tillbaka till fredag och låt tiden stanna där man var som lyckligast, det skulle vara ganska okej. Ironiskt nog ska vi tillbaka till skolan idag för ett möte om Gotland som vi drar till v. 28 för att vara idrottsledare och massa andra äventyr, vi ska även lämna tillbaka våra "duttar" och äta vår sista måltid där. Skulle inte bli förvånad om man börjar gråta. / mandie




vilken underbar känsla  det var.