Satt och tänkte tillbaka på dagen och kom på en rolig händelse som utspelade sig under lunchen. Vi har inte nämnt det här på bloggen men det är så att Johanna i vårt lilla gäng har besök av två amerikanare som hon lärde känna under förra året då hon var på andra sidan jorden. Tjejerna heter Courtney och Rachel och är syskon. Riktigt roligt att dem kom till skolan idag och får se hur vi har det på Fredrika. Men de kan väll knappast blivit imponerade när inte ens halva klassen var närvarnade idag och under svenska redovsingen var det riktigt flummigt. Tillbaka till lunchen. Vi sitter och äter och pratar lite om allt möjligt och då kommer serien vänner upp som samtalsämne och vi börjar prata om Rachel och börjar skratta och ha oss. Efter en stund utbryter Daniella: Men tänk om Rachel tror att vi pratar om henne och skrattar?! Inte tänkte vi på att Rachel kanske trodde att vi pratade om henne. Varför ska vi diskutera Vänner liksom? Halvt hysteriska säger vi åt Johanna att hon får förklara situationen och att vi inte menade något om Rachel utan att det faktiskt var Rachel green vi pratade om. Vi vill inte vara med om några missförstånd eller skämma ut oss, som om vi inte redan gjort det tillräckligt. Vi kan inte öppna munnen och säga det själv till henne? Nej nej, Johanna fick sköta det, och jag är så imponerad av hennes engelska, kvinnan pratar typ bättre engelska än svenska. De måste tro att vi är stumma men det är svårt att prata engelska i en normal diskussion på något sätt. Vi försökte men det lät inte bra. Känns som att jag måste vässa engelskan till imorgon och kanske försöka föra en normal konservation? Jag undrar hur det kommer sluta.

Nu ska jag bara borsta tänderna och föna håret, sen väntar faktiskt sängen för andra gången! /M