Sony ericsson loves me

Dagen har spenderats med Jessica och Jenny, och vi gjorde ett nytt försök att äta i skolan men det var lika äcklig mat som förra veckan. Därför blev nästa utmaning att bestämma vad det skulle bli för mat, men det ska först nämnas att vi satt i skolan för att titta närmare på resor i sommar, inte bara för att komma och äta. Vi känner oss fortfarande som hemma i skolan och skäms inte alls för att komma hela tiden. Hur som helst kunde vi inte bestämma matställe med tre viljor som ville bestämma: Jessica rynkade på näsan när vi nämnde tacobar, Jenny skrek rakt ut när jag och Jessica ville till donken och jag protesterade mot en kall pastasallad. Efter ett tag kom våra viljor överens och alla blev taggade på pastastället i Vendelsö och började vandringen mot bussen och mat. Väl framme var det stängt, tur för oss att det låg ett pastaställe några 100 m bort, annars hade tredje världskriget brutit ut. Tre hungriga tjejer är inte att leka med (jag talar nog för mig själv).
Det blev iallafall tillsllut en trevlig lunch med mina tjejer och lite bilder kommer senare från Jessica om det blev några bra, chansen är ju inte direkt stor. (talar för mig själv igen)
 
Efter luchen fortsatte jag och Jessica mot centrum där jag skulle lämna in min alldeles nya telefon som jag haft i sju hela dagar. Det tog en vecka innan den där förbannande telefonen är inne på lagning igen. Hur är det möjligt? Lämnade ju in min älskade rosa telefon för andra gången för några veckor sedan och fick beskede att den inte gick att rädda och eftersom den inte längre finns fick jag en annan sony ericsson. Den är inte rosa och blänker fint som den förra, och den är inte smal utan tjock , och det ser ut som en riktig killtelefon. Levde några dagar i chock innan jag började gilla den lite smått, dock inte lika mycket som shining pink, men det var ett steg framåt men nu är den alltså inne på lagning och jag är åter tillbaka med en reservtelefon.

Vila i frid T700 in shining pink.


Såhär ser såg den nya telfonen ut på ett ungefär, hittade inte just den jag har eller hade. Fortsättningen följer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0