Även om månaderna, veckorna och dagarna går tänker jag på dig hela tiden och önskar du var här hos oss mer än något annat. Jag kan fortfarande inte sätt ord på hur det egentligen känns, du är bara så himla saknad. Alla små speciella saker jag kommer ihåg med dig, din plats här hemma, du fattas så enormt och det grymt gör ont att sakta inse att det blivit såhär. Men ibland tänker jag fortfarande på vad tusan det är som har hänt? Livet är orättvist. Jag älskar dig papi! ♥