Jag börjar förstå att den här julen kommer bli annorlunda, den här dagen har varit ganska jobbig faktiskt. Vi har varit och tänt ljus för min älskade pappa på kyrkogården. När jag står där slår det mig så hårt, du är verkligen borta, även om vi alltid kommer bära med oss dig i våra hjärtan, är du borta. Vart är du nu? Hur kan en levande människa bara försvinna? Livet är så hopplöst att förstå sig på :( Ibland slår det ner blixtrar som dessa i mitt huvud som får mig att stanna upp och tänka efter en gång extra, vad är det egentligen som hänt? För ärlig talat förstår jag inte ännu, men tyvärr vet jag att du inte kommer sitta där vid frukostbordet i morgon när vi ska äta julfrukost, och jag vet att jag inte kommer få krama om dig och säga god jul, och jag kommer aldrig få det jag önskar mig mest av allt i hela världen, att vi fyra får vara tillsammans igen.