Jag tänker ganska ofta på dig, vet inte varför egentligen. Jag har varit ledsen över allt som hänt men nu är jag mest förbannad. Förbannad över hur du bara har struntat i dina en gång i tiden närmaste vänner, och din en gång i tiden bästa vän. När vi behövde dig som mest drog du dig undan. Hur kan man inte behöva sina vänner? Att du skulle vara någon som skulle försvinna ur ens liv trodde jag aldrig men saker och ting förändras med tiden och allt är bara så konstigt. Man tröttnar efter ett tag när man inte får något tillbaka.